Emilia Söderholm studerar journalistik i Göteborg. Foto: Linda Haglund 

Besök på Alexanderinsitutet

Under onsdagseftermiddagen fick vi göra ett besök på Alexanderinstitutet vid Helsingfors universitet. Det var ett helt perfekt ställe för oss att besöka eftersom det är det finska centret för ryska och östeuropeiska studier. Här har forskning och undervisning pågått sedan 1996 då institutet bildades på initiativ av Utbildningsministeriet i Finland. Idag finansieras det av Helsingfors universitet, Kultur- och utbildningsministeriet samt Finlands akademi.

Under vårt besök på Alexanderinstitutet fick vi lyssna på korta presentationer från några av de forskare och doktorander som finns vid institutet just nu. Bland annat Saara Ratilainen som forskar på mediekultur och digital kommunikation i Ryssland. Det var väldigt spännande att lyssna på det som hon berättade och hon (precis som alla de andra) fick väldigt mycket sagt på kort tid. En sak som jag reagerade på var att hon pratade om media-plattformar för unga som utvecklats på ett sätt som det inte ens har gjort i Finland än.

Vi fick också lyssna på Mark Teramae och Vladimir Gel’man som även de delade med sig av sin forskning. Alla dessa, samt Sigrid Kaasik-Krogerus, har varit en stor hjälp i vår process att förstå och samla mer information om Ryssland än vad vi hade innan den här kursen började. Deras kunskap har vi använt som källor till artiklar som går att hitta här på hemsidan.

Forskningsinstitut, som Alexanderinstitutet, är verkligen värdefulla tillgångar för journalister. Det är både enklare och mer inspirerande att gå och prata med någon som sitter inne på all den här kunskapen än att läsa om det i en bok. I det här fallet hade vi också tur att nästan alla hade tid och kunde ställa upp på att bli intervjuade av oss också. Ett väldigt lärorikt och uppskattat besök på alla plan!

Emilia Söderholm

Fredrik Palmén studerar journalistik i Helsingfors. Foto: Linda Haglund

Lär dig ryska och sikta in dig på ung publik

Under kursveckan har det varit mycket fokus på medielandskapet i Ryssland och andra postsovjetiska länder. Pressfrihet har också haft en central roll. Jag har ändå valt att skriva min blogg om något som, åtminstone inom en nära framtid, kommer att påverka mitt och mina kurskamraters liv. Hur ska vi få jobb?

Det talas mycket om att journalistjobben försvinner och att man får nöja sig med korta kontrakt, om ens det. Efter den här veckan har jag insett att det nog finns jobb för oss, man måste bara veta var det är smartast att leta efter dem.

Journalisten Linda Haglund höll en föreläsning som bland annat behandlade hur de på Uppdrag granskning jobbar med att få en yngre publik att intressera sig för det material som produceras. Det fick mig att inse att det är vår generation som är bäst på att veta vad vår generation vill ha. Det är i och för sig självklart, men man kan lätt glömma bort det när många redaktioner är fulla med, mja, äldre gardets journalister.

Man ska också veta var jobben finns. Anders Mård frilansar från S:t Petersburg, och arbetar främst för Svenska Yle. Han vill att finländska journalister ska se de möjligheter som Ryssland erbjuder. Om man som journalist vill ha jobb lönar det sig alltså att lära sig ryska och flytta dit.

Så om du är ung och vet hur man kunde nå den unga publiken och dessutom kan eller har ett intresse av att lära dig ryska, finns det gott om jobb att få.

Fredrik Palmén

Heini Ruohonen studerar i Åbo. Foto: Linda Haglund

Sökes: journalistisk mångfald

Ett av de teman som diskuterades både på måndagens Around the Samovar -paneldiskussion och tisdagens frukostträff med människorättsorganisationer var journalisternas mångfald. Eller egentligen bristen på den.

Sanita Jemberga, journalist från Lettland, Anders Mård, journalist från Finland men bosatt i Ryssland, och Frank Johansson från Amnesty International, var alla överens om att journalistkåren är alltför homogen.

Journalister från Lettland, Finland och Estland diskuterade mediernas situation i Östersjöregionen på måndag. Uppe från vänster: Sanita Jemberga, Anders Mård, Kaius Niemi. Nere från vänster: Darja Saar, Katja Lehtisaari. Foto: Tony Pohjalainen

Efter dessa diskussioner satt jag i mötesrummet Tändstickan och tittade mig omkring: vi är fem vita representanter av medelklassen och snart färdigtutbildade journalister. Och våra lärare – vita, välutbildade journalister från medelklassen.

I den stunden kändes påståendet om journalisternas homogenitet välmotiverat.

Mångfalden i dagens nordiska samhällen ser färggrannare ut än tidigare men det verkar som att journalistkåren – alltså de som ska granska och porträttera samhället – är lika färglös som förut.

I Finland har sju procent av hela befolkningen något annat språk än finska som modersmål (2017, Statistikcentralen). Var siffran ligger i Sverige vet jag inte men enligt nyheterna har arabiska blivit det näst största modersmålet i Sverige.

Jag hade inte tänkt på saken förrän Speaking is Silver-seminariet. Men jag inser vikten av att samhället beskrivs av en lika mångsidig grupp journalister som det finns människor i samhället.

Det finns flera orsaker till det:

• Det krävs för att samhället ska förstå sig bättre på minoriteter och hur de upplever samhället de lever i
• För att medierna ska lära känna sin publik bättre och veta vilka ämnen är aktuella och viktiga för dem
• För att se förbi de åsikter, stereotyper och uppfattningar majoriteten har om olika kulturer eller människor
• Ge en mer rättvisande bild av hur livet och samhället på riktigt ser ut
• Alla i samhället ska känna igen sig i medierna för att känna sig som en del av samhället
• Ge en kulturell förklaring till statistiken

Den sista punkten aktualiserades redan då Katja Lehtisaari, från Helsingfors universitet, presenterade intressant statistik om medievanorna i Ryssland. De flesta i landet får sina nyheter hellre från TV än från tidningar. När vi undrade över statistiken, kunde Anders Mård ge en förklaring till den: tidningar i Ryssland är en lyxvara, medan TV är gratis.

(Här kan du hitta liknande siffror för Finland och här för Sverige.)

Levada-center 3/18

Han kunde bidra med en kulturell förklaring till statistiken eftersom han har varit bosatt i Ryssland sedan 2002 och har en förståelse för den ryska kulturen. Och detta var ett bevis på att samhället behöver journalister med olika bakgrunder. Utan dem blir nyhetsförmedlingen alltför svartvit och feluppfattningar om kulturer och minoriteter blir allt vanligare.

Varför har vi inte bättre mångfald bland journalister?

En orsak kan vara journalisternas ekonomiska osäkerhet – de som kommer från sämre förhållanden väljer ofta ett yrke som har en säker inkomst och ger på det sättet trygghet, till exempel jurist eller läkare. En annan förklaring kan vara språkkraven. För att kunna jobba som journalist i Finland behöver man kunna åtminstone finska eller svenska. Det gör arbetet direkt svårare för många invandrare som önskar sig kunna jobba som journalist. I vissa länder kan journalistutbildningen vara dyr och svår att komma in på vilket leder till att färre söker sig till utbildningen.

Samtidigt ska man komma ihåg att trots att vi alla på kursen är väldigt lika till våra socio-ekonomiska bakgrund är det inte nödvändigtvis en dålig sak. Vi representerar majoriteten. Vi kan vårt jobb. Och under kursens gång har vi fått insyn i hur viktig journalistisk mångfald är. Som journalist har man alltid möjligheten att välja vem man intervjuar för sin artikel – kanske någon från en minoritet eller med en annorlunda bakgrund än en själv?

Heini Ruohonen

Tony Pohjolainen studerar journalistik i Helsingfors. Foto: Linda Haglund

Case: Babtjenko

Arkadij Babtjenko 2008.
Foto: Wikimedia Commons; Arkadij Babtjenko

På onsdag vaknade de flesta av oss till nyheten att journalisten Arkadij Babtjenko har mördats i sitt hem i Kiev, Ukraina.

Fallet var tragiskt men det gav oss ett ypperligt tillfälle att granska ryska medier och hur de reagerar, vad det lönar sig att följa med och liknande. Anders Mård ledde sessionen och gav flera tips som alla finns listade under länkar och tips.

Efter att ha jobbat några timmar och studerat sidor som Meduza, Sputnik, följt med olika kanaler på Twitter och liknande kände vi nog inom gruppen att vi har en ganska bra insikt i vad det betyder att följa med ryska medier, granska hur olika saker rapporteras och hur stor uppgift det egentligen är.

Svenska Yles artikel som på morgonen varit ganska kortfattad hade under dagen uppdaterats och egentligen hade de bara citerat Sveriges Radio som intervjuat en nära bekant till Babtjenko. Under artikeln fanns en kommentar som stack ut rätt så bra. Den poängterade det faktum att det var första gången som Yle skrev om Babtjenko.

Innan kursen hade jag inte heller följt med utvecklingen i Ryssland överhuvudtaget. Det man fått lära sig om Ryssland som finländare är ju att deras journalister mördas till höger och vänster, att de inte har någon journalistisk integritet utan de bara fungerar som en kanal i den ryska statens propagandamaskin.

Den här kursen har gett mer insikt i hur det egentligen ser ut. Det är inte riktigt så svart och vitt och trots att Ryssland liknar Nord Korea i de flesta västerländska medier och de enda videor man ser från Ryssland är hur arga bilister pucklar på varandra och hur fulla ryssar springer omkring, är det väldigt långt från sanningen.

Faktum är att pressfriheten är väldigt begränsad i landet men det hindrar inte journalister från att sprida sanningen. Meduza flyttade till exempelvis sitt kontor till Lettland för att kunna fortsätta sitt arbete utan att journalisterna skulle förföljas på samma sätt.

Senare på kvällen när vi steg ut från restaurang Bellevue efter en utsökt middag samlades vi runt våra telefoner. Det visade sig att Babtjenko lever. Det hela handlade om en operation där Babtjenkos mord hade iscensatts för att fånga yrkesmördaren som anlitats för att mörda Babtjenko.

Ännu har ingen förklaring kommit till varför ett mord måste iscensättas för att fånga denna yrkesmördare… men för oss var det ju en lättnad. Trots att det bara var en övning kändes det lite underligt att dra nytta av ett mord för att lära oss hur man granskar ryska medier.

Nu när det visar sig att hela saken var iscensatt kan man ju inte önska sig en bättre tajmning.

Tony Pohjolainen

Besök på Alexanderinstitutet

Journalistkursen ”Uppdrag: Ryssland – journalister från Sverige och Finland granskar fakta” är idag på besök hos Alexanderinstitutet vid Helsingfors universitet för att intervjua forskare. Alexanderinstitutet är ett av de största och mest välkända forskningscentra inom Rysslands- och Östeuropastudier.
• Kursen är den första i rad inom ett treårigt utbildningsprogram för svenska och finländska journaliststudenter på det naturnära kulturcentret Hanaholmen i Esbo. Kursprogrammet är inbäddat i Hanaholmens yttrandefrihetsseminarium som har redan under de första dagarna erbjudit flera intressanta diskussioner med främsta experter runt Östersjön. Kursledarna är Maarit Jaakkola från Nordicom, Henrika Zilliacus-Tikkanen från Helsingfors universitet och Ulla Sätereie från Göteborgs universitet.
• Mordet på den ryska journalisten Arkadij Babtjenko, som inträffade igår, gav ett illustrativt exempel att studera hur medierna reagerar på Ryssland och producerar Rysslandsrelaterade nyheter. (Edit: när det senare visade sig att mordet var fejkat blev fallet ännu intressantare att analysera ur medieperspektiv.)
• #journalistutbildning #journalistik #ryssland #östeuropa #rysslandsstudier #medieforskning #alexanderinstitutet #helsingforsuniversitet #nordisktsamarbete #nordiskjournalistutbildning #framtidajournalister #speakingissilver #babchenko #hanaholmen

Ett inlägg delat av NORDICOM (@nordicom_pics) 30 Maj 2018 kl. 5:08 PDT

Anders tips för Rysslandsrapportering

Journalisten Anders Mård ger tips på användbara personer och institutioner i Rysslandsrapportering:

Mediehus:

Nyhetsbyrån Tass

Rysk statlig nyhetsbyrå. Har också en stor engelskspråkig sida.

Tillgång till ryska källor. Ministrar etc. kontaktar gärna Tass eftersom de är lojala.

http://tass.com/world

Meduza

Trovärdig källa och man kan ringa upp dem för att få kommentarer.

Bra alternativ till alla de vanliga byråerna (AFP, Tass etc.).

Stationerad i Lettland (Riga), medarbetare i Ryssland.

Meduza

The Moscow Times

Mindre material än Meduza, fokuserar på andra ämnen, kultur etc.

Riktar sig till den engelskspråkiga publiken i Ryssland (Moskva). 

The Moscow Times — News, Business, Culture & Events

Alexanderinstitutet

Finns mängder av forskare (både egna och gästforskare). Bäst i Finland på att driva Rysslandsforskning.

Lönar sig alltid att kolla där om man ska rapportera om Ryssland.

https://www.helsinki.fi/fi/aleksanteri-instituutti

RT (Russia today) / Sputnik news 

RT – tv-station som är riktad till utländsk publik. Produceras i Ryssland. Statsägd. Enorma resurser.

RT / Sputnik    

Ryska utrikesministeriet

Varje onsdag bjuder ministeriet in ALLA korrespondenter i Moskva till en briefing gällande nyheterna under veckan.

Taleskvinnan delger ministeriets åsikter.

Ju fler gånger man som journalist i Ryssland deltar i briefingen desto fler ”plus i kanten” får man.

Utrikesministeriets engelska sida.

RadioFreeEurope / Liberty 

Kritisk Rysslandsrapportering, stationerad i Prag.

Goda kontakter till oppositionella krafter i Ryssland.

rferl.org

Carnegie

Forskarcentrum i Moskva

Bedömningarna är ofta kritiska till politiken som förs i Moskva – men på ett sakligt och korrekt sätt.

Carnegie Moscow Center – Carnegie Endowment for International Peace

Levada (Yuri Levada Analytical Center)

Mer eller mindre oberoende jämfört med den statliga median.

Finns också på engelska. Klassad som ”utländsk agent” i Ryssland. Strävar efter objektivitet.

www.levada.ru/en

Independent Barents Observer

Skriver om den arktiska regionen. Ett samarbete med nordiska och ryska journalister. Lokal rapportering.

thebarentsobserver.com/en

Russia In Global Affairs Rysk utrikespolitik som följer den “officiella linjen”

Fjodor Lukjanov – KAN SVENSKA

Nätverk av ryska forskare som är experter på Rysslands utrikespolitik.

Russia In Global Affairs

Utrikespolitiska institutet / FIIA

FIIA

EU East Strat com – Task Force

Analyserar vad de ryska (speciellt statliga) skriver om.

Deras uppgift är att söka och kolla fakta, samt påpeka ifall påståenden inte stämmer.

eeas.europa.eu

Federal States Statistics Service

Statistik om Ryssland också på engelska

FSSS

Övriga engelskspråkiga källor:

Russia Beyond the Headlines

Mer inriktad på rysk kultur och livsstil men bra för överraskande nyhetsvinklar.

Russia Beyond the Headlines

Russia Insider “Crowdfounded Citizen Journalism” 

BBC engelskspråkiga resurs kring Ryssland

Russia Insider

Personer:

Anna-Lena Laurén – Journalist

Jarmo Koponen – Journalist

Hanna Smith – Rysslandsexpert på Alexanderinstitutet

Arkadij Moshes Utrikespolitiska institutet, Ryssland-expert

Charles Salonius-Pasternak – Utrikespolitiska institutet; försvarsfrågor etc.

René Nyberg – Före detta ambassadör för Finland i Moskva

Katri Pynnöniemi –Helsingfors universitet, Alexandersinstitutet; säkerhetspolitik speciellt mellan FIN-RUS relationer samt det som sker kring Östersjön.

Anders Mård – Frilansjournalist baserad i St:Petersburg

Martin Kragh – Ekonomi- och historieforskare

Det osynliga Ryssland

Boken ”Det osynliga Ryssland” säljs i onlineantikvariatet för 9,90 euro.

Temat för denna journalistkurs är Ryssland. I flera diskussioner, som handlat om Rysslandrapporteringen i Finland, Sverige och Baltikum, har det tagits upp att täckningen är fokuserad på missförhållanden, konflikter och andra negativa aspekter och att det inte finns utrymme för mjukare journalistik – inte minst i svåra tider där tonläget höjs och fokus sätts på hårda politiska frågeställningar. Som motvikt skulle behövas mjukare journalistik om vardagen och människorna.

När jag lyssnade på ett samtal med baltiska och finländska deltagare kom jag på den gamla boken som jag – och jag tror att flera mina studiekompisar med – helt hade glömt bort. Det osynliga Ryssland – texter från Sankt Petersburg (Näkymätön Venäjä – kirjoituksia Pietarista) var en antologi sammanställd av artiklar som en grupp journaliststudenter från Tammerfors universitet skrev under ett studiebesök i miljonstaden, utgiven 2003.

Boken beskrivs så här (min översättning):

”Det osynliga Ryssland berättar om det Ryssland som mainstream-medierna passerat omärkt förbi. I bokens artiklar berättar medborgaraktivister, musiker, filmregissörer, bildkonstnärer, journalister och andra Sankt Petersburgsbor om sitt liv, sitt arbete och sina tankar. I den här boken lyfts ryssarna fram som aktiva individer som styr sina liv själva och påverkar samhället omkring dem. Det osynliga Ryssland är inte ett alternativ till de finländska mediernas Rysslandbild, men det är ett komplement som kanske kan hjälpa till att förstå och närma sig vårt stora grannland. Samtidigt är det en samling av roliga, berörande och ibland även skakande berättelser om kultur och samhälle, vardagsglädje och problem samt överlevande och vilja att förbättra den omgivande världen.”

Vilket fint och fortfarande aktuellt projekt, tänker jag idag som journalistlärare. Numera har det blivit praxis att böcker skrivs, under ledning av gästprofessorer, och även publicering av artiklar är vardag i journalistutbildningen. Böcker skrivna av studenter blir nominerade till etablerade facklitteraturpris och uppmärksammas i medierna. Dåförtiden, då ”väggtidningen” – en övningstidning med sidor utskrivna och upphängda på väggar i universitetets korridorer – precis hade lämnat anslagstavlorna, var detta sannerligen inte självklart.

Och vilken resa det var! Jag själv minns att det var precis så som det skrivs i omslagstexten – att jag lärde känna många inspirerade och passionerade personer, från tappra medborgaraktivister till konstnärer, som bubblade av livsglädje och framtidsoptimism, förhöll sig till normalnaja katastrofa med en genuin galghumoristisk rysk attityd och delade med sig av sina personliga historier.

Kurser med antropologisk nyfikenhet kan vara en välgörande motvikt till kurser i hård nyhetsrapportering. Båda sidor behövs – både i journalistutbildningen och i journalistiken.

Maarit Jaakkola

Panama Papers and the Freedom of Expression Day

The investigative journalist Minna Knus-Galán from the Finnish broadcasting company Yle is telling about the large international co-operation of Panama Papers at the ”Speaking is Silver – Hanaholmen International Freedom of Expression Day” in Espoo, Finland. Solidarity among journalists working on leaks is in the core of cooperation. ”You can’t silence a journalist – the others will keep it up!” • #openness #öppenhet #yttrandefrihet #freedomofspeech #speakingissilver #journalistsforopenness #panamapapers #offshoreindustry #icij #investigativejournalism #mediafreedominthebalticregion #youcantkillastrory

Ett inlägg delat av Nordicom-Information (@nordicominformation) 29 Maj 2018 kl. 2:53 PDT

Snart börjar vi!

Bloggen på den här webbplatsen kommer att fungera som en plattform för kursrapportering under löpet av journalistkursen Uppdrag: Ryssland som äger rum under den sista veckan i maj 2018 på Hanaholmen i Esbo, Finland. Deltagarna förväntas att skriva minst ett inlägg där de kan reflektera kursens innehåll, intervjua en föreläsare eller sammanfatta innehållet i en diskussion som står i programmet.

Sidan Övningar är platsen där texterna skrivna under kursveckan kommer att läggas upp och kommenteras. Övningar kan skrivas utanför den här webbplatsen, till exempel med hjälp av Google Docs eller andra digitala verktyg som lämpar sig för medförfattande och delning av texter. Vi publicerar även gärna ljud- och videoklipp.

Så snart börjar vi!

Kursledarna Maarit Henrika och Ulla