Unga i Ryssland hittar egna sätt att uttrycka sina värderingar

Unga i Ryssland är precis som unga i resten av världen. En stor del av deras vardag existerar i en digital värld där de publicerar bilder och videor på sociala medier och chattar med varandra. Samtidigt är de tvungna att balansera mellan nya liberala och gamla patriotiska värderingar.

Forskaren Saara Ratilainen, vid Alexanderinstitutet i Helsingfors, forskar om ungas medieanvändning i Ryssland. Hon har studerat hur ryska ungdomar hittar inspiration både innanför och utanför sitt hemlands gränser och bygger upp sin egen identitet i en globaliserad värld.

Samtidigt lever de i ett samhälle där internet regleras och staten vill ha större kontroll över sociala medier.

Sexualitet diskuteras aktivt på nätet

Ratilainen har flera positiva exempel på hur unga hittar egna sätt att skapa och uttrycka sina värderingar utanför statens politiska kontroll.

Till exempel har den så kallade homopropagandalagen från 2013, som förbjuder spridningen av information om ”icke-traditionella sexuella sammansättningar”, inte hindrat unga att diskutera frågor kring kärlek och sexualitet.

– I amatörserien Stervotški, som är gjord av unga för unga och sprids på ryska sociala medier, önskade publiken att två av de kvinnliga huvudkaraktärerna skulle ha ett förhållande, vilket också hände, säger Ratilainen.

Hon har följt med serien en längre tid och uppskattar de ungas kreativa sätt att ta upp och beskriva ämnen som är aktuella i de ungas vardag. Serien handlar om tre unga kriminella kvinnor vars dagar går ut på att stjäla pengar från rika män.

Ett annat exempel är den norska tv-serien Skam som blev en stor succé också i Ryssland trots att den inte visades i rysk tv. I stället kollade de unga på serien på Youtube.

– Utöver Youtube diskuterade de ryska unga Skam också på VKontakte, som är Rysslands variant av Facebook. Också i Skam finns det ett homosexuellt förhållande som togs emot positivt och diskuterades aktivt på fansidorna för serien.

Saara Ratilainen följer aktivt med hur dagens unga formar den ryska kulturen med sina egna produktioner. Foto: Heini Ruohonen

Skandalerna lyfter fram skillnaderna mellan generationerna

Enligt Ratilainen finns i västvärlden en överdriven bild av den statliga kontrollen av ryska medier vilket kan bero på att vissa uppmärksammade fall där staten reagerat starkt och lyft upp varnande exempel. Hon nämner twerking-skandalen från 2015 där tre unga kvinnor häktades efter att ha uppträtt i en musikvideo som upplevdes provocerande.

I sådana fall märker man konflikten mellan de äldre och de unga ’diginativa’ generationerna – hur de äldres patriotiska och konservativa värderingar kolliderar med ungas världsbild.

– Unga har bättre möjligheter att diskutera om känsliga ämnen i kulturella kontexter, till exempel på fansidor eller i kommentarsfälten på Youtube, medan den ryska staten håller ett noggrannare öga på unga som är politiskt aktiva.

”Ryssland kan inte isolera sig själv”

Trots övervakningen ligger en stor del av materialet som finns på sociala medier utanför statens politiska kontroll. Ratilainen påpekar att den ryska staten har inte verktyg att helt stänga ner sociala medier. Till exempel har appen Telegram visat sig kunna kämpa mot den politiska kontrollen.

– Ryssland kan inte isolera sig själv från resten av världen, då en stor del av informationen kommer utifrån nuförtiden. Det blir intressant att se hur dagens unga kommer att föra de värderingar de skapat i den digitala världen vidare.

Läs här om Ratilainens forskning kring hur fangemenskap omformar den ryska kulturen (på engelska) och här en mer detaljerad analys om tv-serien Stervotški (på finska).

Chefredaktören: Tidningarna behöver bli mer transparenta

Det har uppstått en förtroendekris mellan medier och mediekonsumenter  till följd av att en stor del av nyheterna idag läses digitalt. Chefredaktören Stefan Eklund talade om filterbubblor och sociala mediers effekt på demokratin på seminariet Speaking is Silver. Efteråt berättade han sin syn på hur förtroendekrisen kan åtgärdas.

”Ni berättar inte sanningen.”

Så har en del före detta läsare motiverat sitt beslut att sluta prenumerera på Borås tidning i Sverige. Stefan Eklund, chefredaktör, tänker att dessa människor ser journalister som en del av makteliten i stället för som en utmanande part gentemot den.

– Det är ett skifte som delvis har att göra med digitaliseringen. Människor får mycket mera information från flera källor idag än tidigare, och då blir det svårare att avgöra vad som är sant, säger Eklund.

Stefan Eklund tror att bättre läsardialog och ökad transparens kommer att hjälpa återskapa förtroendet mellan medier och mediekonsumenter. Foto: Tony Pohjolainen

Enligt Eklund litar människorna idag mindre på tidningar än någonsin tidigare. Utöver digitaliseringen har den politiska utvecklingen påverkat synen på journalister i samhället idag.

Politiker, varav kanske Donald Trump är den bäst kända, pekar ofta finger mot journalisterna och påstår att det de skriver inte är sanningen men fejk news. Också hatretoriken mot journalister har ökat i flera länder, även i Sverige, vilket resulterar i misstroende mot journalister. Eklund skrev om pressfrihet och hatretorik i sin ledarkrönika på Borås tidning.

Läsardialogen en av de viktigaste verktygen

Före digitaliseringen styrde medierna innehållet i tidningarna själva. Idag ser situationen annorlunda ut. Tidigare var läsaren tvungen att ringa upp redaktionen för att berätta sina åsikter och tankar om tidningens innehåll men idag kan samma göras mycket snabbare och bredare på en enda plattform.

– I och med digitaliseringen finns det helt andra krav från läsare att få påverka vad vi gör, ha åsikter om vad vi borde göra och vad vi har gjort. Tidigare har tidningarna förbisett läsarna. Men det går inte längre.

Eklund anser att läsardialogen är ett av de bästa sätten att förbättra förtroendet mellan medierna och mediekonsumenterna. För medierna är det viktigt att vara transparenta och förklara hur de gör sitt jobb samt varför de gör det. Samtidigt ska de inkludera läsarna i processen. Där tycker Eklund att man inte ännu har hittat den rätta formen för att föra dialogen på ett bra sätt. För honom har ’det analoga mötet’ hittills fungerat bäst.

– I de icke-digitala möten där jag möter människor öga mot öga har jag märkt att de är intresserade av att se hur vi jobbar och att de gärna berättar vad de tänker om tidningen. Men hur ska man föra liknande diskussion digitalt?

Vikten av och svårigheten med att göra bra journalistik

Ett annat sätt att minska på misstänksamheten gentemot medierna är att göra bra journalistik.

– Det är kanske det viktigaste. Men då ska man se till att kvaliteten upprätthålls, att allt man skriver stämmer överens med sanningen.

Eklund understryker mediernas roll som samhällsgranskare. Samtidigt medger han att det inte finns tillräckligt med intresse för bra, faktagranskande journalistik. I stället är läsarna mer intresserade av underhållning och då blir situationen problematisk.

– Tidningen ska vara en granskare av samhället, men det är inte de artiklarna som säljer. För att ha råd med granskande journalistisk behöver man göra roligt material också.

Resultatet blir mer underhållande innehåll, som i sin tur tär på trovärdigheten hos tidningen. Men ändå kallar Eklund sig för optimist och säger sig tro på att situationen blir bättre i framtiden.

– Min grundkänsla är att medierna blir bättre på att redovisa sina källor och kommer att jobba mera på sin transparens och öppna upp hur de gör sitt jobb. Men medierna ska också vara villiga att lära sig nytt och hålla sig ödmjuka inför det.

Heini Ruohonen