Gregory Shvedov är chefredaktör för en medieplattform i Ryssland. Foto: Tony Pohjolainen

Tre frågor till Gregory Shvedov

Gregory Shvedov är chefredaktör för den rysk- och engelskspråkiga medieplattformen Caucasian Knot som funnits sedan 2001. De rapporterar främst från regionen Kaukasus i Ryssland och fokuserar på politik och mänskliga rättigheter.

Gregory Shvedov besökte Hanaholmen och pratade vid Speaking is Silver-seminariet om hur det är att jobba som journalist på platser där journalister inte är omtyckta. Efteråt svarade han på några frågor om vad han tycker om västvärldens medierapportering om Ryssland.

Vad tycker du om mediernas rapportering av Ryssland?

— Rapporteringen blir ofta alldeles för förenklad. Beskrivningen av Ryssland går, enligt mig, åt fel håll. Man rapporterar om staten, byråkratin och journalisternas favoritämne – Putin. Men det är ett stort land, med många människor, så det är svårt att förstå vad som händer om man bara rapporterar om staten. Man behöver gå djupare och försöka beskriva vad som pågår i samhället för att för att få en rättvis bild av Ryssland.

Hur ska man göra för att rapporteringen ska bli mer korrekt?

— Det är viktigt att låta de vanliga ryssarna komma till tals, men att göra klart att det inte handlar om representativa data. Till exempel om man pratar med tio personer på gatan om någonting, och sedan skriver en artikel om det, så måste det framgå att det man skriver endast är dessa tio personers personliga åsikter, som inte nödvändigtvis speglar hela folket. Att det vi skriver just i den artikeln inte är hela verkligheten. Ingen känner till hela verkligheten. Vi kan bara uppmärksamma vissa delar av den och hoppas att vi gör den mer rättvisa. Men vi kommer alltid att missa saker och det är helt naturligt. Ingen kan förvänta sig att vi ska rapportera och uppmärksamma allt.

Vad är bra i rapporteringen om Ryssland?

— Jag gillar när det görs djupgående reportage om specifika historier. Till exempel när journalister från New York Times kontor i Moskva åker ut i landet, till regioner som inte får så mycket uppmärksamhet och berättar om människorna där. Det är svårt att ge en övergripande, rättvisande, bild av Ryssland om man inte gör det kontinuerligt. Enstaka nedslag ger oftast bara en mörk och hopplös bild av landet.

Emilia Söderholm

Caucasian Knot på Facebook

Caucasian Knot på Twitter

Darja Saar som varit chefredaktör för ETV+ de senaste tre åren. Foto: Tony Pohjolainen

Tv på ryska i Estland

För tre år sedan bildades  ETV+, en statlig, ryskspråkig tv-kanal i Estland, med Darja Saar i spetsen. Tillsammans med ett team som plockades ihop från tidningar, radio- och onlineredaktioner skapade de en kanal som inte bara skulle bestå av nyheter utan även underhållning, information, dramaproduktioner och debatter. Allt på ryska.

Estland har idag 1,3 miljoner invånare varav 300 000 är ryskspråkiga och inte pratar estniska. När Estland blev självständigt från Ryssland för 27 år sedan fanns det en förhoppning om att dessa ryssar skulle integreras i det estniska samhället och lära sig estniska, men så blev inte fallet. Därför ansåg Darja Saar att det behövdes en tv-kanal på ryska.

Darja Saar beskriver ETV+ som en ung och innovativ kanal, lite som en provokativ ”journalistisk terrorist”, med ett skeptiskt och kritiskt förhållningssätt till omvärlden. Kanalen har i dag tittare i alla de baltiska länderna och fortsätter växa i popularitet.

Emilia Söderholm

Vladimir Gel’man har tidigare undervisat vid universitetet i S:t Petersburg. Foto: Veikko Somerpuro

Putin hade vunnit utan fusk

Tidigare i år stod det klart att Vladimir Putin – med 76 procent av rösterna – får förlängt förtroende som Rysslands president i ytterligare sex år. Siffran är rekordhög och flera medier har rapporterat om misstänkt valfusk.
— Jag tror att Putin skulle ha vunnit ändå, säger professor Vladimir Gel’man vid Alexanderinstitutet i Helsingfors.

Enligt Vladimir Gel’man finns det många anledningar till att Putin blev omvald. Kombinationen av en brist på motståndare med förtroende att kunna leda landet och en dominans i medierapporteringen gör Putin till en väntad vinnare redan på förhand.

— Vi kan såklart inte veta hur omfattande valfusket var, och flera metoder förmodas ha använts, men jag tror att Putin skulle ha vunnit ändå, om än med en lägre procentsats, säger Vladimir Gel’man som är professor i rysk politik vid Alexanderinstitutet i Helsingfors.

Gel’man påpekar också att, precis som i många andra länder, är valdeltagandet bland unga i Ryssland lågt. Många har levt med Putin vid makten i hela sina liv och tror inte på en förändring.

— Den unga generationen är ju väldigt digital och Putin hänger inte alls med i det, så det finns helt klart ett glapp mellan generationerna och det glappet kommer förmodligen bara att bli större, säger Gel’man.

En politiker i Ryssland som däremot har hängt med i digitaliseringens utveckling och därför fått med sig många unga är oppositionsledaren Aleksej Navalny. Navalny, som ansågs vara Putins största hot, tilläts dock inte att ställa upp i presidentvalet på grund av en fängelsedom mot honom.

— Det finns en hög risk att aktivt gå emot staten och många väljer därför att inte bli aktiva inom oppositionen. Staten använder en skrämseltaktik för att försöka tysta ner. Det finns inte så många som är modiga nog för att delta i protester mot regeringen, förklarar Gel’man, som också berättar att de politiska protesterna har blivit färre nu om man jämför med valet 2011.

Nästa val i Ryssland äger rum 2024 och enligt dagens konstitution får Putin inte ställa upp som presidentkandidat en gång till.

— Det är väldigt svårt att förutse vad som kommer hända fram till dess men det är möjligt att han kommer göra ändringar i konstitutionen. Jag tror inte att han kommer kliva ner och bara sitta och se på vad hans efterträdare kommer göra. Om han nu lever och är frisk då, säger Vladimir Gel’man.

Emilia Söderholm