E-Estland sprang förbi Finland för länge sen

e-Estland sprang förbi Finland för länge sen

Sigrid Kaasik-Krogerus på Alexanderinstitutet.
Foto: Tony Pohjolainen

I Estland har den digitala utvecklingen varit snabbare än i många andra länder.
– Man har ju länge satsat på att Estland ska bli ett papperslöst land, vilket betyder att allt ska ske digitalt, konstaterar Sigrid Kaasik-Krogerus på Alexanderinstitutet i Helsingfors.
Hon forskar på ryska medier och hur den digitala utvecklingen har framskridit i Estland.

2017 var Sigrid Kaasik-Krogerus en av författarna till boken Kansallisvaltion tviitattu tarina – Presidentti T.H. Ilveksen tviitit e-Viron rakentajana (”Nationalstatens tweetade historia – President T.H. Ilves tweet som e-Estlands byggare”). Den handlar om hur president Ilves har arbetat för att estländarna ska börja använda diverse nätbaserade tjänster, de flesta myndigheters tjänster är nu helt digitaliserade. Han har också erbjudit andra länders medborgare digitalt medborgarskap i Estland, ett medborgarskap som ger dem möjlighet att bland annat driva företag i Estland, men exempelvis inte ger rösträtt i landet.

– När president Ilves kom tillbaka efter att ha arbetat som diplomat i USA, ansåg han att man måste dra in Estland i 2000-talet. Det hela började med att alla skulle få tillgång till dator och att hela landet skulle vara uppkopplat. Det hjälper dessutom att han känner till it väldigt bra. Dessutom är han ett av de få statsöverhuvuden som skriver sina tweets själv.

Kaasik-Krogerus har också granskat Estlands identitet som den reflekterades i tidningen Postimees.

– Förutom att de beskrev dagliga händelser så antydde tidningen väldigt starkt hur Estland borde utvecklas och hur man ska vara och varför Estland som stat är bra. Det ledde till att man började tala om en estnisk identitet, men också till osäkerhet bland folket.

Stormig historia ledde till nytt tänkande

Estlands historia är väldigt stormig, i likhet med de andra baltiska länderna. Sovjetunionen var en stor del av den estniska identiteten väldigt länge.

– Man ville bort från det gamla sovjetiska tänkandet och bli ett papperslöst land, vilket betyder att allt ska ske digitalt. Trots att man talar om att det har hänt snabbt, är det ju verkligen inte så att man en dag har vaknat och allt har varit digitalt, utan det har varit en lång process.

Men hur kommer det sig att Estland av alla länder har lyckats så bra? Till råga på allt har det gått ganska snabbt för landet att först komma ikapp Finland och dessutom har de sprungit förbi oss för länge sedan.

– Det hjälper såklart att det handlar om ett väldigt litet land. Sen har de tagit emot all utveckling som kommit och aktivt sökt efter den. Startskottet var ju att de gick med i europeiska unionen. Estland har haft en vilja att testa teknologi på olika fronter, både på gott och ont. Allt de har testat har verkligen inte fungerat. Ett problem de har är ju att alla inte har lyckats anamma teknologin, främst den äldre generationen har haltat efter.

”Estland har haft en vilja att testa teknologi på olika fronter, både på gott och ont.”

Den digitala revolutionen var snabb i Estland, men den har inte påverkat de traditionella medierna på samma sätt. Precis som i resten av världen var medierna lite långsamma med att hitta ut på nätet.

– Medierna har nog väntat på utvecklingen och försökt hoppa på, men ibland har teknologin inte heller varit tillräckligt bra hos dem och det har inte funnits tillräckligt med pengar för att leva upp till sin potential. Mycket på grund av att den utrustning som fanns var kvarlevor från Sovjet som inte dög till att skapa intressant innehåll på nätet.

Tony Pohjolainen

Sanita Jemberga

Sanita Jemberga från Re:Baltica lyfter fram orättvisor

 

Sanita Jemberga jobbar för den icke vinstdrivande organisationen Re:Baltica.
Foto: Tony Pohjolainen

Sanita Jemberga är en lettisk journalist som inledde sin karriär 1996. Sedan dess har hon varit kommunikationschef för EU-kommissionen i Riga. Nu jobbar hon för ”The Baltic Center for Investigative Journalism” (Re:Baltica).

Re:Baltica är en icke vinstdrivande organisation som jobbar med grävande journalistik i Baltikum. De fokuserar på bland annat: Mänskliga rättigheter, korruption, brott, finans och entreprenörskap. Organisationen grundades 2011 av Inga Springe och Kristina Rezga. De är stationerade i Riga.

Sanita Jemberga anser att det är viktigt att lyfta fram orättvisorna som fortfarande existerar i Baltikum och det är en av orsakerna till varför hon jobbar för Re:Baltica.

Trots att många anser att de baltiska länderna har kommit väldigt långt sedan tiden då de hörde till Sovjetunionen anser Jemberga att det är något som inte kommer att försvinna innan den generationen har dött ut.

”Det fanns en tid under 90-talet då rysk tv var underbar. Jag minns MTV som väldigt modig.” -Sanita Jemberga

Jemberga menar också att det är svårt att skaka av sig en gammal och brokig historia men att det nog har försökts. Under 1990-talet var rysk tv enligt Jemberga väldigt modig. Ända tills Putin tog över kontrollen.

För att bevaka Baltikum och Ryssland menar Jemberga att det är viktigt att man bara gör det journalistiska arbetet som krävs. Man ska inte förlita sig på andrahandskällor utan istället vara på plats och se hur det verkligen är. Då får man ett perspektiv utgående från båda sidorna.

I videon intervjuas Sanita Jemberga om hur det är ställt i Lettland, hur stort inflytande Ryssland har och om korruption i landet.

Tony Pohjolainen

 

Case: Babtjenko

Tony Pohjolainen studerar journalistik i Helsingfors. Foto: Linda Haglund

Case: Babtjenko

Arkadij Babtjenko 2008.
Foto: Wikimedia Commons; Arkadij Babtjenko

På onsdag vaknade de flesta av oss till nyheten att journalisten Arkadij Babtjenko har mördats i sitt hem i Kiev, Ukraina.

Fallet var tragiskt men det gav oss ett ypperligt tillfälle att granska ryska medier och hur de reagerar, vad det lönar sig att följa med och liknande. Anders Mård ledde sessionen och gav flera tips som alla finns listade under länkar och tips.

Efter att ha jobbat några timmar och studerat sidor som Meduza, Sputnik, följt med olika kanaler på Twitter och liknande kände vi nog inom gruppen att vi har en ganska bra insikt i vad det betyder att följa med ryska medier, granska hur olika saker rapporteras och hur stor uppgift det egentligen är.

Svenska Yles artikel som på morgonen varit ganska kortfattad hade under dagen uppdaterats och egentligen hade de bara citerat Sveriges Radio som intervjuat en nära bekant till Babtjenko. Under artikeln fanns en kommentar som stack ut rätt så bra. Den poängterade det faktum att det var första gången som Yle skrev om Babtjenko.

Innan kursen hade jag inte heller följt med utvecklingen i Ryssland överhuvudtaget. Det man fått lära sig om Ryssland som finländare är ju att deras journalister mördas till höger och vänster, att de inte har någon journalistisk integritet utan de bara fungerar som en kanal i den ryska statens propagandamaskin.

Den här kursen har gett mer insikt i hur det egentligen ser ut. Det är inte riktigt så svart och vitt och trots att Ryssland liknar Nord Korea i de flesta västerländska medier och de enda videor man ser från Ryssland är hur arga bilister pucklar på varandra och hur fulla ryssar springer omkring, är det väldigt långt från sanningen.

Faktum är att pressfriheten är väldigt begränsad i landet men det hindrar inte journalister från att sprida sanningen. Meduza flyttade till exempelvis sitt kontor till Lettland för att kunna fortsätta sitt arbete utan att journalisterna skulle förföljas på samma sätt.

Senare på kvällen när vi steg ut från restaurang Bellevue efter en utsökt middag samlades vi runt våra telefoner. Det visade sig att Babtjenko lever. Det hela handlade om en operation där Babtjenkos mord hade iscensatts för att fånga yrkesmördaren som anlitats för att mörda Babtjenko.

Ännu har ingen förklaring kommit till varför ett mord måste iscensättas för att fånga denna yrkesmördare… men för oss var det ju en lättnad. Trots att det bara var en övning kändes det lite underligt att dra nytta av ett mord för att lära oss hur man granskar ryska medier.

Nu när det visar sig att hela saken var iscensatt kan man ju inte önska sig en bättre tajmning.

Tony Pohjolainen